Hej

En liten blogg, ser man på...undrar hur detta ska gå? Ett inlägg i veckan kanske man kan försöka åstadkomma. Men det lämnar mindre tid till att läsa bloggar= jobbigt...

4 veckor i Budapest, sol ute sol inne, sol i sinne. Fast idag var det mulet. När vi hade personalfest och allt. Var ute på residensets veranda, jag förlorade palinka-tävlingen. Palinka är Ungerns nationaldryck, i princip starksprit gjort på frukt (eller liknande). Vi skulle gissa vilken frukt det var i på sju olika sorter. En av dom luktade så hemskt så jag drack inte ens. Två smakade ok. Oklart vad, som sagt.

Budapest: otroligt vacker stad. Lite kär.
Ungrarna: rätt griniga. Efter de första två veckornas chock över att väldigt få personer pratar engelska, och ambitionen om att lära sig lite ungerska grusats, har jag nu börjat acceptera the Hungarian state of mind. Tycker faktiskt det är lite charmigt att de är så sura ibland. Vissa är dock väldigt trevliga.
Jag åker tunnelbana till jobbet varje dag, fem stationer ett byte. Vagnarna har inte bytts sen tunnelbanan byggdes tror vi (på 60talet) Det är härlig sovjet-känsla där nere. Ca 25-30 grader varmt, ingen ac eller liknande så fönstern är öppna, vilket betyder att lyssna på musik eller föra konversation är omöjligt för det slamrar så. Jag brukar sitta och hålla för öronen och undra hur många tunnelbanan gett tinitus. Tänker att när jag inte stör mig längre har jag antingen acklimatiserat mig eller tappat lite hörsel.
I Ungern hälsar man och säger Adjö till varandra, i alla fall i hissen. Män håller upp dörrar och släpper fram damer. Ingen trängs. Det är rätt trevligt. Alla tar det piano helt enkelt. Blir liiiite irriterad i tunnelbanan när alla spankulerar runt, ingen går i rulltrappor (som är sjukt långa och går i slowmotion), etc. Men försöker som sagt acklimatisera mig till det lite lugnare livet här.

Tycker dom har rätt- varför stressa till jobbet liksom?